URVAL AV INTRESSANTA RÄTTSFALL M.M. UNDER ÅRET
MARK- OCH MILJÖRÄTT
Vikten av naturinventeringar vid detaljplaneläggning
I oktober 2023 upphävde Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) en detaljplan (mål P 15357-21) på grund av att bristande naturinventeringar hade legat till grund för antagandet av detaljplanen. Det detaljplanelagda området utgjorde fortplantningsområde för olika fladdermössarter. Kommunen hade låtit genomföra två inventeringar av fladdermusfaunan vid två olika tillfällen och på två olika platser. Vid denna typ av inventering är tidpunkten för genomförandet avgörande eftersom fladdermöss är aktiva under en viss period på året. MÖD bedömde att inventeringarna hade utförts under en olämplig tid och att kommunen inte presenterat tillräckligt med underlag för att bedöma vilken inverkan ett genomförande av detaljplanen kunde ha på fladdermössens fortplantningsområden. MÖD ansåg därför att det inte var tillräckligt utrett om detaljplanen kunde genomföras utan att skada eller förstöra fladdermössens fortplantningsområden, varför detaljplanen upphävdes.
Detta avgörande är bara ett i ledet av flera avgöranden från MÖD som belyser vikten av att genomföra nödvändiga och väl utförda utredningar inom planområden (se även MÖD:s domar från juni 2023 respektive december 2022, P 3304-22 och P 10706-21). Något som dessa avgöranden har gemensamt är även att de antingen berört artskyddsförordningen (2007:845) och/eller fågeldirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar).
Angående att bygga på jordbruksmark
Under året har det även kommit några avgöranden angående ianspråktagande av jordbruksmark för andra ändamål än just jordbruk. Denna praxis, som utvecklats utifrån bestämmelsen i 3 kap. 4 § miljöbalken (MB), kan ses som en fortsättning på förra årets uppmärksammade avgöranden på samma tema.
MÖD meddelade då två avgöranden (mål M 1026-22 och M 15064-21) som rörde anläggande av solceller på brukningsvärd jordbruksmark. MÖD poängterade då att för att den valda platsen ska godtas måste lokaliseringsutredning visa att det inte finns annan mark som är mer lämpas för ändamålet. Även om MÖD inte gav så mycket ledning kring hur omfattande en sådan utredning bör vara, mer än att det beror på omständigheterna i det enskilda fallet, så visar de aktuella målen att det i vart fall inte är tillräckligt att utredningen begränsar sig till tillgänglig mark på en viss fastighet.
I juli i år meddelade MÖD ett avgörande (mål P 2006-22) som gällde placering av en vindkraftspark på brukningsvärd jordbruksmark. Bland annat, likt avgörandena ovan, poängterade MÖD behovet av en lokaliseringsutredning utifrån 3 kap. 4 § MB som visar att det inte finns tillgänglig mark som är bättre lämpad för ändamålet. I det aktuella fallet hade exploatören utrett möjligheten till alternativa lokaliseringar i 15 kommuner i länet, och flera olika lokaliseringar i en av kommunerna. MÖD uttalade att omfattningen av utredningen inte kunde anses för liten och bolaget ansågs ha visat att etableringen inte på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt kunde tillgodoses på annan mark.
MÖD har även i två avgöranden bedömt möjligheten att bygga bostadshus på brukningsvärd jordbruksmark. Mål P 3390-22 rörde förhandsbesked för nybyggnad av enbostadshus och garage där MÖD uttalade att det inte angick ett sådant allmänintresse som förutsätts för att ta brukningsvärd jordbruksmark i anspråk. I det fallet var den valda platsen inte utpekad i den fördjupade översiktsplanen som ett område lämpligt för förtätning. MÖD ansåg därför att det inte fanns skäl att ta i anspråk den brukningsvärda jordbruksmarken för att uppföra ett enstaka bostadshus. I mål P 1527-22 gällande förhandsbesked för nybyggnation för enbostadshus och garage uttalade MÖD att byggnationen ansågs tillgodose ett väsentligt samhällsintresse eftersom den utgjorde ett led i ett behov av bostadsutveckling som kommunen lyft i sin översiktsplan. Vid den efterföljande bedömningen av vald lokalisering hänvisade MÖD igen till den gällande översiktsplanen. I och med att kommunen i översiktsplanen tydligt pekat ut ett begränsat område där förtätning fick ske ansåg MÖD att utredningen gav stöd för att behovet av nybyggnation inte kunde tillgodoses på tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.
Nytt betänkande SOU 2023:72 ”En enklare hantering av vattenfrågor vid planläggning och byggande”
Den 21 november överlämnade Vattenmyndigheterna sitt betänkande SOU 2023:72 ”En enklare hantering av vattenfrågor vid planläggning och byggande” till regeringen. Utredningen innebär en översyn av bestämmelserna i plan- och bygglagen (PBL) som avser vatten och omfattande miljökvalitetsnormer (MKN) för vatten, dagvattenhantering och dricksvattenförsörjning.
Betänkandet syftar bland annat till att förtydliga hur MKN för vatten ska få genomslag vid planläggning och prövning enligt PBL samt att ge kommunerna verktyg för att säkerställa att de krav på hållbara lösningar för dag- och dricksvatten som ställs vid prövning enligt PBL kan genomföras idag och vid ett förändrat klimat.
Mer specifikt omfattar uppdraget bland annat att utreda om nuvarande bestämmelser i PBL och MB som hänvisar till MKN är ändamålsenliga, redovisa vilka undersökningar som bör göras vid en påverkan på vattenmiljö vid genomförande av detaljplaner, bedöma kommunens möjlighet att ställa krav på utförande och underhåll av dagvattenanläggning, bedöma om det är lämpligt att i större utsträckning än idag pröva dagvattenfrågor i ärenden om lov, analysera om kommunens möjligheter att ställa krav på hushållning av vatten är tillräckliga med hänsyn till försörjningstryggheten samt om kommunens möjligheter vid planläggning att skydda grundvatten mot negativ påverkan är tillräckliga.
Förslaget ska medföra en tydligare, enklare och mer effektiv plan- och byggprocess för kommunernas del samt ge bättre möjligheter för kommunen att styra bebyggelseutvecklingen. Härigenom avses processen även bli mer förutsägbar för enskilda. För fastighetsägare tydliggörs även att ansvaret för dagvattenhanteringen inom den egna fastigheten ska genomföras på ett sätt som inte medför olägenhet för grannar eller en va-anläggnings funktion eller säkerhet.
FASTIGHETSRÄTT
Förstahandshyresgäst var skadeståndsansvarig för avtalsbrott som andrahandshyresgäst förorsakat
Högsta domstolen har den 17 oktober 2023 meddelat dom i mål nr Ö 5554-22 som rörde frågan om skadeståndsansvar för en förstahandshyresgäst gentemot hyresvärden när en andrahandshyresgäst kvarstannat i lägenheten efter att hyresperioden löpt ut och dessutom bytt ut låset till lägenheten. Högsta domstolen kom fram till att förstahandshyresgästen hade kvar sin avtalsförpliktelse att lämna lägenheten vid hyrestidens utgång även om det var andrahandshyresgästen som bröt mot avtalet genom att stanna kvar i lägenheten. En förstahandshyresgäst bär ansvar gentemot en hyresvärd för den skada som uppstår i samband med avtalsbrott som begås av andrahandshyresgästen, eftersom det är förstahandshyresgästen som har ingått avtalet med andrahandshyresgästen och är därmed ansvarig för att andrahandshyresgästen flyttar ut i tid.